Macklemore


Nog för att jag alltid sett mig själv som öppen när det kommer till musik, och för att jag lyssnar på i princip allt som jag kommer över. Dock har jag ju haft mina perioder då jag lyssnar mer på en viss genre än andra. Som den senaste tiden har jag varit insnöad på indie och liknande (jag är så förbannat dålig på att bedöma vilken genre musik tillhör, och jag kan förövrigt säkert inte ens en hundradel av alla olika som finns), fram till alldeles nyligen då jag faktiskt börjat lyssna mycket på hip hop, rap, och liknande igen - vilket jag gjorde för kanske 4-5 år sedan senast. Och jag fann Macklemore. Ben Haggerty, snubben som vid 7 års ålder började lyssna på underground hip hop och vid 14 år började skriva egna texter. Det är någonting speciellt med honom, jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men han känns så äkta i det han säger. Hans budskap har en mening på riktigt. Livet handlar inte bara om sex, droger and alkohol som alla andra vill få det att låta som. Han rappar om någonting så simpelt som second hand, vilket förövrigt var den första låten jag fann med honom som gjorde mig intresserad, och det är verkligen något utöver det vanliga. 


"Attending Garfield High School, Macklemore observed a strong racial divide. Despite living in an all-white neighborhood, his school was racially diverse. Macklemore states he came to reflect on his ignorance of social status at the time and how race impacted the areas where one was able to live and to work."








Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig!

Mailadress:

Blogg/tumblr:

Kommentar:

Trackback