2013 är året för en förändring. Jag har länge funderat på att byta blogg dels för att detta namnet är så krångligt för utomstående samt att det finns så mycket gammalt skräp på denna som jag inte riktigt orkar med längre. Så vill ha en nystart. Ni hittar mig numera på wolfshriek.blogg.se, och hoppas verkligen att detta bloggnamnet kommer vara lättare att komma ihåg för alla. Hoppas vi ses där! 

 

 

År två under gymnasiet har medfört en vad jag vill kalla "anti-plugg spärr" vilket gör att så fort läxor eller uppgifter kommer på tal kryper jag in i mitt skal och gömmer mig för omvärlden. När det däremot gäller redigering eller att leka i program med saker som man inte alls ska göra kan jag sitta i flera timmar och hålla på. Jag är så lat. Usch usch usch. Men ärligt talat har jag inte en blekaste aning om vad kalla kriget är och just nu har jag inget som helst intresse av att veta vad det är heller för den delen. Då sätter jag mig och gör kollage och reklambilder för Kan Dee Shop istället, bara för att jag kan. Hon har ju så fruktansvärt snygga kläder och jag älskar varenda del ur hennes senaste kollektion Native som smygsläpptes för bara några veckor sedan. På bilden nedan är det dock bara trycket i mitten (som sitter på ett ärmlöst linne samt andra fina plagg) och ringen som kommer ifrån Kan Dee Shop. Dock tillhör väl inte just Sphynx Fiction Native-kollektionen men ville ändå ha med det trycket trots att det kanske inte passar bäst in med de övriga grejerna i kollaget. 

 

Instagramlivet genom filtret Willow. Soundtracket till denna hög med bilder lär vara Inner Circle – Games People Play, då även sista bilden är en snutt ifrån texten i den. Även fast bilder i gråskala ofta kan ge en ett dystert, ensamt eller kallt intryck gillar jag det fruktansvärt mycket. Glad blev jag iallafall när Instagram bestämde sig för att lägga till det filtret i samlingen. Som sagt så uppdaterar jag mycket bättre där, så om ni känner för att följa mig hittar ni mig under namnet wolfshriek. Har funderat flera gånger på att ändra det till vargskri, vilket är den svenska översättningen, men det blir så satans jobbigt då. Positiv osv. 

Blir inte snyggt att köra full storlek (800 px) på denna bilden utan kör på mindre version. 
Fick lust med att göra något busigt förut för jag var uttråkad, så sminkade mig lite
annorlunda och tog på mig bustier och kjol och tog lite foton. Detta är bara en av alla
3 miljoner bilder jag knäppte, men denna är nog trots allt den jag blev mest nöjd med. 

... Och det är fruktansvärt stressande. Jag tänker igenom och funderar på vad jag gillar att göra, vad jag skulle kunna tänka mig att jobba med utan att tröttna samt vad jag vill göra med mitt liv och blir bara frustrerad. För jag har ingen jävla aning. Jag är så dubbel, eller rent av trippel. För det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill uppnå och jag ser så många möjligheter. Men samtidigt sviktar självförtroendet och ibland känns det som att alla dessa saker jag vill göra är omöjliga, för jag trycker ner mig själv i en jävla papplåda och tejpar igen alla öppningar. Jag vet att jag kan fota och filma, jag har så jävla många ideér till allt möjligt att det ibland svämmar över i det där minnessållet vi kallar hjärna, jag kan skriva ordentligt och ville redan som liten bli författare.. men samtidigt kan jag inte någon av dessa grejerna jag precis radat upp. Det är omöjligt att förklara för en utomstående som själv aldrig varit med om att det sviktat på det viset, men samtidigt tror jag att de flesta någon gång i sitt liv känt just den osäkerheten. Man funderar på hur marknaden ser ut och vilket utbud som redan finns, att det är så många som är så mycket bättre än en själv och att man bara är ett litet yngel i det stora havet med alla dessa stora vidunder till fiskar. Och det känns som att jag inte visar tillräckligt. Jag uppvisar inte mina kunskaper och mina tankar, och klart att inte någon kan se att det finns strävan och ambitioner då. Så jag har mitt dilemma right here. Jag vill vara bäst, ingen medelmåtta, och sådan har jag varit hela livet. Det räcker inte att bara vara lagom, eller tillräckligt.. Men det är så det är i dagens samhälle. Det finns så många som är bra på det man själv är, att man aldrig kan kalla sig själv överlägsen någon annan. Och om man nu påstår det, verkar man bara självgod och egocentrisk. 

Jag är 17 år, fyller snart 18, och vid det här laget borde man väl åtminstone ha något hum om vad man vill göra. Och visst vet jag ju vad jag gillar, jag är ju klart en mediamänniska, men samtidigt är det svårt att rikta in sig på en grej inom det. Och vad är det jag vill göra helst av allt? Jag har ingen aning. Det känns som att andra som tidigt bestämmer sig för att de vill bli läkare, brandman eller arbeta inom något specifikt område iallafall har en plan. Jag har nada. Och även där är jag dubbel. Det känns skönt, för jag ska ta dagen som den kommer och jag kommer förr eller senare märka vad jag vill göra med mitt liv. Men samtidigt har jag ingen backup-plan, jag har inget säkerhetsnät att falla tillbaka på om allting annat skiter sig. För jag vill inte bli någon kontorsråtta som sitter och ångrar sig resten av livet, som inte tog chansen och faktiskt tog steget ut, försökte. Jag vill heller inte planlägga mitt liv, planera allt och leva utifrån ett schema som man gör i skolan. Med samma rutiner som alltid. Jag kan kännas ombytlig, men jag vill ha något nytt och spännande. Jag vill inte anpassa mig efter jobbet, jag vill att det ska anpassa sig efter mig. Efter mina behov och vad jag vill göra. Och nu är jag ute på djupt vatten igen, för detta känns omöjligt i dagsläget. Folk kämpar för att hitta jobb, de tvingas att ta jobb, bara för att klara vardagen, medans jag smider planer om det perfekta jobbet som ska passa mig. Och jag blir sjuk. För jag tänker för mycket. På allt och inget.  

Detta är nog första gången jag faktiskt skriver ut ordentligt om mina tankar om något konkret ämne på bloggen, och samtidigt vet jag inte riktigt vart jag ville komma med detta. Jag ville bara berätta. Egentligen skulle jag vilja ställa mig på toppen av ett berg och bara skrika ut mina problem. Låta världen få höra vad som står på. Mina små i-lansdproblem, som trots allt är tillräckligt stora för att bekymra en själ som mig. 

Lite bilder från de senaste dagarna på min Instagram. Jag har sådär ovanligt fräscha fötter, speciellt efter att jag klämde stortån förrförra helgen när jag var ute och sprang och har nu fått en "blåtå". Klantarsel. Jag fortsätter att klä mig "mysigt" men väntar så djävulskt efter våren och sommaren. Vill slippa snön så jag kan börja cykla till skolan igen istället för att gå. Det tar runt en halvtimme att ta sig till skolan och minst lika lång tid tillbaka, börjar kännas lite drygt nu. Och jag som person känner mig så jävla dryg och grinig just nu med, skyller allt på årstiden.
Har också lyckats bli beroende av Ben & Jerrys (som jag tidigare hatade pågrund av Strawberry Cheesecake glassen) och planerar just nu att mitt intag av måltider i framtiden måste innehålla lite mer glass än tidigare. Jag ser mig själv bo i en lägenhet helt ensam eller med någon knasig rumskamrat där jag livnär mig på nudlar, frukt & grönt, kolsyrat vatten och B&J, dansar runt i alldeles för stora stickade tröjor och lyssnar på flummig indie och reggae musik samt kramar katter. Äusch. Någon som gillar mina tankar? 

Ritat lite idag. Väldigt onöjd med elden (framförallt på UT), men gillar rinn delen, förutom T:et. Well, det blev väl iallafall ungefär som jag tänkt mig, förutom att jag behöver bli bättre på att rita eld. Men man kan bara bli bättre genom att öva! 

Det är så himla konstigt det där.. Det är alltid på natten jag är som mest kreativ. Inspirationen flödar och jag får så många galna ideér som poppar upp i huvudet. Det gör det omöjligt att sova, och ligger sömnlös alltför ofta pågrund av detta. 

Förresten så känns det som att jag börjar bli så dålig på att göra kollage. Vet inte vad det beror på, men det känns som att jag har många äldre som är mycket bättre än det jag skapar nuförtiden. Vet inte om jag vill för mycket med de, vill ha med för mycket grejer med eller varför inte utformningen blir som jag vill, inte lika stilrent och strukturerat som förr. Äsch, jag bara nojar på. 

 

Jag hittar då alltid de mest underliga videos man kan tänka sig... Men låten är skön iallafall. 

Älskar verkligen ringarna ovan, speciellt Indianringen på 3e raden är så vacker. Om någon har någon idé om vart jag skulle kunna få tag på en sådan skulle jag vara oändligt tacksam.. Hittade några på ebay men de såg inte riktigt ut som den på bilden, samt att de var fruktansvärt dyra. 

Jag kunde helt enkelt inte hålla mig, nu är jackan från detta inlägget min. Sån fantastiskt fin bomberjacka, och i samma veva så fick jag för mig att jag skulle damma av mina älskade platforms från sixtyseven som stått i garderoben hela vintern, trots att det fortfarande inte riktigt är säsong än. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter våren och sommaren, att kunna ha på sig favoritkläderna utan att frysa röven av sig, slippa all kyla och denna förbannade snön och få se grönskan och solen ordentligt igen. Alla långa och ljusa nätter och värmen lockar så. I sommar vill jag göra så mycket, äta gott, hitta på de mest spontana slumpmässiga grejerna med vännerna, träffa folk som jag inte träffat tidigare och resa runt i Sverige. Så jag har bara en sak att säga... Ge mig sommar nu! 

Fotade för första gången i skolans studio idag och min fina vän Amelia fick vara modell. Så gick loss med sminket och lite smycken jag hade tatt med mig, ville få till något sånt här och kändes att jag lyckades iallafall hyfsat. Kanske blir några färgade versioner och fler foton av dessa på bloggen i framtiden, men just nu orkar jag inte redigera mer. Vad tycks? 

 

 

Vet inte riktigt varför jag gillar denna låten, men det är ju ofta så att man inte kan sätta fingret på just varför man gillar musiken man hittar, iallafall för mig. Den bara faller mig i smaken på ett eller annat sätt, gör mig glad/upprymd eller får mig att vilja röra på mig.